17.12.2019
Det finaste med det här jobbet är de gånger då man som lärare ser att eleverna är stolta över sin egen tradition. När de har berättat om den för andra eller upplevt något nytt själva, och har en liten aha-upplevelse om att det är detta som ”min” religion går ut på – men också ser att det finns andra sätt att tro och tänka. När de förstår att de inte är vi och dem i ett motsatsförhållande, utan att vi är en del av mångfalden, men att alla andra också behövs för ett mångkulturellt samhälle där vi lär oss förstå och respektera varandra.
Jag jobbar som klasslärare i Esbo i en svensk skola. Utöver det undervisar jag i ortodox religion för de ortodoxa elever i Esbo som går i klass 1-9 i någon av de svenska skolorna. Elevantalet varierar från år till år, men det har vuxit sedan jag började för ca 15 år sedan. Arrangemangen kring undervisningen har också ändrat några gånger och det har också läroplanen gjort.
Det finns vissa utmaningar med detta system. Det är klart att om det i en skola finns endast en ortodox elev, så är det inte ändamålsenligt att ge privatundervisning åt den eleven i den egna skolan. Alltså har man valt att transportera barn med taxi till andra skolor, för att uppnå vettigare gruppstorlekar. Men det är inte alldeles enkelt. Råkar man gå i årskurs ett och vara den enda ortodoxa i sin skola (eller enda katolik, enda muslim, enda jude osv), så ordnas undervisningen i någon av de större skolorna. Det kan innebära att en 6-åring redan andra veckan i årskurs 1 ska sätta sig i en taxi och åka iväg till en främmande, oftast betydligt större skola än den egna. Där möts eleven av en främmande lärare och en villervalla av hundratals främmande barn på en skolgård. Det handlar inte längre bara om pedagogik och kunskap i undervisningsämnet, när man ska få den här eleven att känna sig välkommen och som en naturlig del av gruppen på 10 elever i åldern 6-12 år. Har eleven oturen att dessutom vara gruppens enda pojke/enda flicka/enda från en annan skola och kanske därtill är lite blyg, så är det här ingen liten sak. Om då taxichauffören talar finska, och man själv inte gör det, så kan det kännas helt oöverkomligt att åka tillbaka nästa vecka. Det leder till att vissa elever väljer att läsa evangelisk-luthersk religion bara för att slippa åka taxi. Sen när man är lite äldre, och skulle våga åka taxi, då kan utbildningsanordnaren säga, att man inte kan byta tillbaka till att läsa sin egen religion. Alla har rätt att läsa sin egen religion. Men vissa kommuner säger att man inte har rätt att hoppa av och an mellan olika grupper, och så kanske man då aldrig läser sin egen religion i hela grundskolan.
Andra problem med den här typen av arrangemang är att taxibilar är pålitliga till ca 98% eller så. Ibland kommer de inte. Vad gör eleven då ifall föräldrarna redan åkt till jobbet? Eller om taxin inte kommer efter en efter religionstimmen? Ja, då är det oftast religionsläraren som förväntas agera, Men hon eller han kanske har en annan lektion genast efter, med de lite äldre eleverna, eller så har hon kanske skyndsamt till följande skola. Inga skolor verkar förstå varför det kunde kännas bra för läraren om en person kunde avdelas för att se till att alla barn kommer i rätt bilar. För det är ju inte bara den ortodoxa eleven som har kommit. Från samma, eller från andra skolor, kanske judar och muslimer eller katoliker har kommit vid samma tidpunkt. De ska alla tillbaka till sina egna skolor. Det kan också handla om mer än ett taxibolag som man ska vara beredd att ringa till från sin privata telefon (eftersom man inte har någon annan telefon där ute på gården).
Vad gäller själva undervisningen, som man kan komma igång med sen när alla barnen räknats in från olika håll och eventuell frånvaro är utredd, så ställs det stora krav på läraren. Låt vara att gruppen är liten, kanske 5-10 elever. Men där kan finnas barn från alla årskurser 1-6. Då brukar man läsa växelkurs, vilket innebär att åk 1-2 läser en sak, åk 3-4 en annan och åk 5-6 en tredje. För att läraren inte ska behöva bolla med sex olika stoff på samma lektion. Men eleven i åk 1 kanske inte ännu kan läsa och skriva, medan tvåan kan det. Så när läraren ska hjälpa de äldre klarar ettan av väldigt begränsat med saker på egen hand. Ännu på trean och fyran kan eleverna (som inte alltid har svenska som modersmål) vilja att läraren hjälper dem med texten i läroboken. Femmor och sexor har lite mer avancerade uppgifter och kan behöva hjälp med dem. Lektionen kan vara allt från 45 till 75 minuter lång. 45 är ganska kort om du ska hinna hjälpa tio elever i tur och ordning, medan 75 är väldigt långt om du är på ettan och varken kan skriva eller läsa självständigt. Alltså måste man förbereda passliga aktiviteter, tex nån form av spel som tangerar undervisningen, som barnen klarar av på egen hand, så att de orkar med 75 minuter lektion.
Enligt den senaste timfördelningen har alla elever i grundskolan en årsveckotimme religion utom en av årskurserna i åk 1-6. Kommunen får bestämma vilket år man läser 2 årsveckotimmar. Ofta är det i årskurs 6, men inte alltid. Det här gör att åk 5-6 som läraren gärna ville att skulle läsa växelkurs, hastigt kommer i otakt, och då har man minst fyra olika saker på gång samtidigt på lektionen. Och har man annars en ojämn grupp kan vilka elever som helst, som läser samma sak, jobba i väldigt olika takt. För läraren gäller det att vara flexibel, kvicktänkt och hitta kreativa lösningar för när en äldre elev kan hjälpa en yngre, eller när hela gruppen kan jobba med samma tema men på olika svårighetsnivåer. Samtidigt som man inte får glömma klockan. Klassrummet är ju endast till låns den här lektionen. Vi måste städa undan allt. Läraren måste packa med sig allt. Och så är det taxin som väntar där ute! Den eller de elever som ska åka taxi får inte försena sig. Då ringer chaufförer redan argt och undrar var eleverna håller hus. Eller också fortsätter läraren med en lektion till genast, och då kommer taxibarnen in och säger att taxin inte har dykt upp. Varpå du måste avbryta. Hur du än gör blir något barn utan uppsikt en liten stund. Det är inte tillåtet. Har man sen i gruppen utagerande barn eller ängsliga individer måste man helt enkelt ta med dem vart man än går. Det tar ganska mycket extra tid. Tid som är bort från undervisningen, som redan var svår att hinna med.
Visst – undervisningsgruppen är liten, men vad hjälper det när allt stoff som är planerat att gås igenom på en årsveckotimme plötsligt ska dela rum med de andra årskursernas stoff, som alla i sig skulle behöva hela undervisningstiden.
Om det inte var för att barnen ofta är så glada och trevliga, nyfikna och ivriga, så skulle nog inte många lärare orka med detta arbete. För efter lektionen är det bara att susa iväg till nästa ställe, där konstellationen är lite annan men premisserna långt desamma.
Vi har ändå kommit en god bit på väg under de 15 år jag hållit på. Jag blir inte längre anvisad en städskrubb eller ett utrymme helt utan IT-utrustning. Också kollegor är mer vana nu att samarbeta över religionsgränserna, man kan fråga eller bli tillfrågad om man kan berätta om sin religion i någon annan grupp, och om de sen kan berätta om sin religion för oss. Ändå skulle jag önska att detta samarbete var mer omfattande. Det som gör det svårt är att vi alla träffas bara en gång i veckan och däremellan susar runt åt varsitt håll. Det är svårt att planera något tillsammans då timlärarna i religion inte har en fast punkt utan reser mellan olika skolor.
Charlotta Buchert
timlärare i ortodox religion
Kirjoittaja on USKOT-foorumin uskonnonopetusjaoston jäsen. Teksti on toinen blogi kuukausittain julkaistavassa blogitekstisarjassa, jossa jaoston jäsenet tuovat esiin näkökulmia uskonnonopetukseen.
