Religionsfriheten garanterar att alla får tro och leva enligt sin egen övertygelse. Men hur blir det när övertygelser möts eller kommer i konflikt med lagar och förordningar? Hur kan vi leva tillsammans med olika religioner och övertygelser, med respekt och nyfikenhet inför varandras sätt att leva? Hur kan vi tillsammans arbeta för att också religiösa minoriteter och religionslösa ska känna sig hemma i vårt samhälle? Dessa och liknande frågor lyftes upp vid seminariet Religionsfrihet – finns det gränser? som hölls 6.2.2019 i Riksdagsbiblioteket, Helsingfors. Arrangörer var Finska frikyrkorådet, Frikyrklig Samverkan, RESA-forumet, Ekumeniska Rådet i Finland, Helsingfors lutherska kyrkliga samfällighet och föreningen FOKUS.
Dr Ganoune Diop från International Religious Liberty Association från USA konstaterade att religionsfrihet är en mänsklig rättighet som innebär att var och en har rätt att leva i enlighet med sin egen tro och övertygelse. Religionsfriheten både förutsätter och sammanfattar andra fri- och rättigheter. Idag kränks religionsfriheten på många håll i världen. Upp till 76 procent av jordens befolkning har inte full religionsfrihet, vilket innebär att 5,5 miljarder människors rätt att utöva sin tro begränsas genom regeringars åtgärder eller socialt förtryck.
-Vi är vana att se på ordet rättighet, men jag vill betona det mänskliga, säger Diop. Religionsfrihet är en antropologisk fråga, vad är en människa? Religionsfriheten är universell, alla äger samma rättighet. Utan denna rättighet är det något som fattas. Människor är heliga varelser, viktigare än tempel och heliga byggnader. Hos människan finns en moralisk dimension, samvetet uttrycker denna moral. Om samvetet förtrycks är det ett brott, en stöld av det heliga, det gudomliga i människan.
Enligt Diop skulle vi se varken slaveri, förtryck, kolonialisering eller exploatering av människor om religionsfriheten respekterades. Religionsfrihet handlar inte bara om rätten att be, utan om rätten att vara människa. Bästa sättet att respektera andra är att respektera deras samvete.
-Religionsfriheten hänger samman med livets mysterium. Ingen ska lida för att den tror annorlunda. Om Gud skapat alla är det att tränga sig mellan Gud och människan om man inte respekterar den andras tro. Vi måste återta det heliga hos människan
Professor Elina Vuola talade om behovet av religiös läskunnighet. Vuola menade att det inte handlar om huruvida vi behöver religiös läskunnighet, utan vilken sorts religiös läskunnighet vi är betjänta av. Religion är inget enkelt, endimensionellt fenomen. Det finns två diken, att skylla allt på religion eller att blunda för religionens inflytande. Vi behöver hitta en väg däremellan, menade Vuola. Det gäller särskilt idag när religion ofta förknippas med politik, invandring, kvinnoförtryck och sexuella trakasserier.
-Religion reduceras ofta till en bok, en text, en tolkning, en institution. Men alla religioner lever i relation till det omkringliggande samhället och kulturen. Idag påverkas religionerna både av tryck utifrån och inifrån. Det är lätt att vi börjar generalisera andra religioner som ligger på tryggt avstånd. Ju närmare vi kommer vår egen religion och kultur desto mera mångfasetterat blir det. Vi borde se på andra religioner på liknande sätt. Religioner ser ofta mycket olika ut i olika kulturer.
Professor Tuula Sakaranaho lyfte fram principer för religions- och övertygelsefrihet utifrån internationella avtal och Finlands religionsfrihetslagstiftning. Religionsfrihet är inte bara en individuell rättighet. Den är grundläggande för rättssamhället. Därför garanteras religionsfriheten genom lagar och förordningar. Registrering av nya religiösa samfund leder till ökade rättigheter, skyldigheter och vissa begränsningar. Hur tolkar vi positiv och negativ religionsfrihet i praktiken? Minoriteters rätt ska garanteras utan att majoritetens rätt kringskärs. Bönestunder under arbetstid är inte en individuell rätt. Arbetsgivaren kan begränsa denna rätt. Hittills har inget europeiskt land lyckats skapa en ideal religionsfrihetssituation för både majoriteten och olika minoriteter. Frågan är om det ens är möjligt. Bara genom en öppen dialog kan vi skapa en situation där alla känna sig så trygga som möjligt när det religiösa landskapet ritas om.
– Vad är det för skillnad på att ha ett kors runt halsen och ett kors på klassrumsväggen? frågade Anna Kontula(Vf) under panelsamtalet med riksdagsgruppernas representanter. Är det skillnad på individuell och institutionell religionsfrihet? Mika Nikko(Sannf.) undrade vem som har rätt att definierar vad som är religionsutövning och vad som är en del av kulturen. Är psalmsång religion eller kultur, och hur mycket beror det på intentionen hos den som sjunger? Sari Essayah(KD) betonade att FN stipulerar att föräldrarna alltid bär ansvaret för barnets religiösa fostran och därför är det nuvarande systemet med religionsundervisning i egen religion bra. Yaron Nadbornik(judiska samfundet) efterlyste en helhetsbedömning vid stiftandet av nya lagar. Den nya djurskyddslagen kan inverka på religionsfriheten, på judars och muslimers traditionella sätt att slakta djur. Politikerna har ett stort ansvar för hur religionerna betraktas i samhället. Om en folkvald börjar demonisera en viss folkgrupp eller religion förlorar alla på det. När förståelsen för varandra växer så minskar hatet. Också religionerna själva har en viktig roll för samhällsfreden.
Text: Jani Edström
